En Cap Table, eller Capitalization Table, är ett dokument som visar hur ägandet i ett bolag är fördelat. Det redovisar vilka personer eller företag som äger aktier i bolaget, hur många aktier varje ägare har och vilken ägarandel och rösträtt som följer av innehavet. Dokumentet används ofta för att tydliggöra vem som har faktisk kontroll över bolaget, särskilt när någon äger eller kontrollerar 25 procent eller mer.
I många sammanhang fungerar en Cap Table som underlag för att identifiera verkliga huvudmän. Därför efterfrågas den ofta av utländska banker och andra aktörer som behöver förstå bolagets ägarstruktur av juridiska, regulatoriska och riskrelaterade skäl, till exempel inom kundkännedom och penningtvättskontroll.
Vad är en Cap Table
En Cap Table är i grunden en ägarförteckning i tabellform. Den ger en samlad bild av bolagets aktier och visar hur ägandet är uppdelat mellan samtliga aktieägare. För mottagaren blir det enklare att bedöma vem som äger bolaget, hur kontrollen är fördelad och om det finns personer med ett betydande inflytande.
Vem kan begära en Cap Table
Det finns flera situationer där en Cap Table kan behövas. Banker kan begära dokumentet vid öppnande av företagskonto eller vid ansökan om andra finansiella tjänster. Myndigheter kan behöva det för att kontrollera ägarförhållanden i samband med olika rättsliga eller administrativa krav. Dokumentet kan också vara aktuellt vid nyregistrering av företag, vid förändringar i ägarkretsen eller i samband med försäljning och överlåtelse av aktier. Även i rättsliga processer kan en Cap Table användas som bevisning för att styrka ägande och rösträtt.
Vad en Cap Table brukar innehålla
En Cap Table innehåller normalt uppgifter om samtliga aktieägare, både privatpersoner och juridiska personer. Den visar hur många aktier varje ägare innehar, respektive ägarandel i procent samt rösträtt i procent. Ofta anges också vilka aktieslag som finns i bolaget, till exempel olika aktieklasser, samt det totala antalet aktier.
Varför utländska banker ofta kräver en Cap Table
Utländska banker använder ofta en Cap Table för att få en tydlig och tillförlitlig bild av bolagets ägarstruktur. Syftet är bland annat att kunna identifiera verkliga huvudmän, bedöma hur transparent ägandet är och säkerställa att banken uppfyller krav enligt regler om penningtvätt, sanktioner och kundkännedom.
Dokumentet kan vara särskilt viktigt när ett bolag ansöker om företagskonto, finansiering, internationella betalningstjänster eller när bolaget har en struktur som omfattar holdingbolag eller investeringar.
Vem som ska skriva under
En Cap Table ska undertecknas av någon som har rätt att företräda bolaget eller annars är behörig att intyga uppgifterna. Det kan till exempel vara en aktieägare, en firmatecknare eller en annan behörig representant. Om mottagaren kräver att dokumentet ska bestyrkas kan handlingen behöva undertecknas inför Notarius Publicus.
Bestyrkning och apostille
I vissa fall räcker det inte att en Cap Table är underskriven. Mottagaren kan också kräva att underskriften bestyrks för att styrka att dokumentet har undertecknats på korrekt sätt. Detta sker ofta genom Notarius Publicus. Om handlingen ska användas i utlandet kan det dessutom krävas att dokumentet förses med apostille, beroende på vilket land det gäller och vilka formkrav mottagaren ställer.
Vem som tar fram dokumentet
Det är bolaget självt som upprättar och lämnar sin Cap Table. En bank, myndighet eller annan mottagare kan begära att få ta del av dokumentet, men det är inte mottagaren som beställer handlingen. Ansvaret för att uppgifterna är korrekta ligger hos bolaget.
Varför en Cap Table används
En Cap Table används för att ge en tydlig överblick över vem som äger och kontrollerar ett bolag. Den fungerar som ett viktigt underlag när ägande och rösträtt behöver redovisas på ett strukturerat och trovärdigt sätt. Dokumentet fyller ofta en central funktion när banker och andra aktörer ska kontrollera bolagets ägarbild och bedöma vilka personer som är verkliga huvudmän.
